Helig skit!
Jag har startat en blogg! Jag som är totalt anti sådana här modeflugor. Men jag blev så inspirerad av Razphutin att jag var tvungen. Ni som har tagit er tid att läsa hans inlägg gåsknullaren i gamlestaden fattar säkert vad jag menar. Tyvärr kommer det här antagligen inte att bli en lika rolig blogg, jag vet inte om jag kan vara lika dräpande och träffsäker i mina bitska komentarer.
Det här kommer inte att bli en modeblogg, en musikblogg eller en politisk blogg. Den kan bli lite av varje. Vi får följa inspirationen.
Just nu är något som verkligen intresserar mig den svenska läkarvården. Den borde intressera de flesta i det här landet. Nu vill jag inte få några tyckasyndom poäng här. Men jag har gått på antidepressiv medicin sedan strax innan min femtonde födelsedag. Det är snart elva år. Under dessa elva år har jag egentligen inte fått någon hjälp med att gå på djupet med problemet. Visst jag har gått och pratat med en psykolog ( som måste kvala in som den tråkigaste mäniskan jag mött ), varje gång jag frågade vad jag skulle göra åt ett problem så ryckte han på axlarna och sa " jag vet inte". Någonting som är värt att nämna är att psykiatrivården i västra götaland bara går ut på att stoppa i patienterna mediciner. Det finns ingen annan hjälp att få. Det här är inget jag hittar på, jag har hört det av en sjuksköterska som jag är bekant med. Hon säger själv att det är för jävligt! Det är bättre i andra delar av landet, men med det menar jag inte att det är bra, vården är fortfarande förbannat dålig.
Det finns inte pengar, det finns inte resurser för att prova nya grejer i vården. Folk är rädda och vill inte heller göra det. De tror inte på alternativa lösningar.
Min alternativa lösning trillad nästan rakt ner i knät på mig. Jag fick ett tips av Ladyfair om att gå till en akupunktör som hon går hos. Tipset gällde egentligen något helt annat än mina mediciner, men jag kom dit och blev nyfiken på det som Khosro, akupunktören, hade att säga. Han erbjöd sig att hjälpa mig att sluta med dem. Han sätter nålar i öronen främst, för att hjälpa kroppen att börja balansera sig och skapa de ämnen som jag har fått från medicinerna tidigare. Han har också berättat vilken mat som är bra att äta och fått mig att börja träna. På fem veckor har jag tagit bort en medicin av tre. Först tog jag bort 30 mg och kände inte ens av det. För exakt två veckor sedan tog jag bort de resterande 60 mg. Jag hade fruktansvärd abstinens i en vecka. Jag hade panikångest, gråtattacker, skrattattacker, skakningar i hela kroppen och svårt att äta plus en del annat. Det var riktigt jävla obehagligt, det kan jag försäkra.
Nu till anledningen att jag inte vill ha några tyckasyndom poäng. Jag mår skitbra! Efter en helvettes vecka så mår jag skitbra. Jag vet inte om jag har mått så här bra förut. Jag har i alla fall inte gjort det på åratal.
Så jag antar att det här är en del av det bloggen ska handla om. Hur man blir av med mediciner på ett relativt smärtfritt sätt mot läkares inrådan. Jag ska berätta hur det går. Oavsätt om det går bra eller dåligt.
Det här kommer inte att bli en modeblogg, en musikblogg eller en politisk blogg. Den kan bli lite av varje. Vi får följa inspirationen.
Just nu är något som verkligen intresserar mig den svenska läkarvården. Den borde intressera de flesta i det här landet. Nu vill jag inte få några tyckasyndom poäng här. Men jag har gått på antidepressiv medicin sedan strax innan min femtonde födelsedag. Det är snart elva år. Under dessa elva år har jag egentligen inte fått någon hjälp med att gå på djupet med problemet. Visst jag har gått och pratat med en psykolog ( som måste kvala in som den tråkigaste mäniskan jag mött ), varje gång jag frågade vad jag skulle göra åt ett problem så ryckte han på axlarna och sa " jag vet inte". Någonting som är värt att nämna är att psykiatrivården i västra götaland bara går ut på att stoppa i patienterna mediciner. Det finns ingen annan hjälp att få. Det här är inget jag hittar på, jag har hört det av en sjuksköterska som jag är bekant med. Hon säger själv att det är för jävligt! Det är bättre i andra delar av landet, men med det menar jag inte att det är bra, vården är fortfarande förbannat dålig.
Det finns inte pengar, det finns inte resurser för att prova nya grejer i vården. Folk är rädda och vill inte heller göra det. De tror inte på alternativa lösningar.
Min alternativa lösning trillad nästan rakt ner i knät på mig. Jag fick ett tips av Ladyfair om att gå till en akupunktör som hon går hos. Tipset gällde egentligen något helt annat än mina mediciner, men jag kom dit och blev nyfiken på det som Khosro, akupunktören, hade att säga. Han erbjöd sig att hjälpa mig att sluta med dem. Han sätter nålar i öronen främst, för att hjälpa kroppen att börja balansera sig och skapa de ämnen som jag har fått från medicinerna tidigare. Han har också berättat vilken mat som är bra att äta och fått mig att börja träna. På fem veckor har jag tagit bort en medicin av tre. Först tog jag bort 30 mg och kände inte ens av det. För exakt två veckor sedan tog jag bort de resterande 60 mg. Jag hade fruktansvärd abstinens i en vecka. Jag hade panikångest, gråtattacker, skrattattacker, skakningar i hela kroppen och svårt att äta plus en del annat. Det var riktigt jävla obehagligt, det kan jag försäkra.
Nu till anledningen att jag inte vill ha några tyckasyndom poäng. Jag mår skitbra! Efter en helvettes vecka så mår jag skitbra. Jag vet inte om jag har mått så här bra förut. Jag har i alla fall inte gjort det på åratal.
Så jag antar att det här är en del av det bloggen ska handla om. Hur man blir av med mediciner på ett relativt smärtfritt sätt mot läkares inrådan. Jag ska berätta hur det går. Oavsätt om det går bra eller dåligt.
Kommentarer
Trackback
