Leverkur och feber
Hej hopp nu är jag här igen! Som om någon bryr sig. Jag hade deffenitivt inte gjort det om jag var någon annan än mig själv.
Jag är egentligen lite för sur och tråkig för det här just nu, men jag skriver något så jag får något annat att tänka på än att vara sur och tråkig. Eller sur och tråkig, jag känner mig sur och ledsen och jag har ingen aning om varför. Problemet med att sluta med sina mediciner, känslor poppar upp lite hur som helst bara för att påminna en om att de är där.
Den här veckan har varit ganska pissig i övrigt. Khosro har satt mig på en kur för att rensa min lever från mediciner och andra gifter. Jag dricker ett glas med en matsked äppelcidervinäger, en matsked honung och vatten varje morgon. Det ska förberedas på kvällen innan och stå över natten.
På vägen mot att bli bättre är det inte ovanligt att man blir sjuk en kort period, det är ett kvitto på att behandlingen fungerar. Man kan bli lite förkyld. Det blev jag först när jag började ta bort den första medicinen. Nu håller jag på att ta bort den andra medicinen och så leverkuren på det, så jag fick feber och blev förkyld.
Jag har inte haft 38,5 i feber på 4-5 år. Det är inte bra att aldrig ha feber. Man ska ha det då och då. Det är ett bra tecken på att immunförsvaret fungerar som det ska. Får man inte feber är kroppen överansträngd och orkar inte få upp temperaturen och det är precis så det har varit för min kropp. Den har haft djuppare problem att handskas med.
Så jag är ändå ganska glad åt att jag har haft feber. Tänk att man kan vara det.
Jag är egentligen lite för sur och tråkig för det här just nu, men jag skriver något så jag får något annat att tänka på än att vara sur och tråkig. Eller sur och tråkig, jag känner mig sur och ledsen och jag har ingen aning om varför. Problemet med att sluta med sina mediciner, känslor poppar upp lite hur som helst bara för att påminna en om att de är där.
Den här veckan har varit ganska pissig i övrigt. Khosro har satt mig på en kur för att rensa min lever från mediciner och andra gifter. Jag dricker ett glas med en matsked äppelcidervinäger, en matsked honung och vatten varje morgon. Det ska förberedas på kvällen innan och stå över natten.
På vägen mot att bli bättre är det inte ovanligt att man blir sjuk en kort period, det är ett kvitto på att behandlingen fungerar. Man kan bli lite förkyld. Det blev jag först när jag började ta bort den första medicinen. Nu håller jag på att ta bort den andra medicinen och så leverkuren på det, så jag fick feber och blev förkyld.
Jag har inte haft 38,5 i feber på 4-5 år. Det är inte bra att aldrig ha feber. Man ska ha det då och då. Det är ett bra tecken på att immunförsvaret fungerar som det ska. Får man inte feber är kroppen överansträngd och orkar inte få upp temperaturen och det är precis så det har varit för min kropp. Den har haft djuppare problem att handskas med.
Så jag är ändå ganska glad åt att jag har haft feber. Tänk att man kan vara det.
Våndan av att bli ödleförälder
Sedan jag skrev sist har vi blivit föräldrar till en leopardgeckopojke. Det lilla miraklet heter Lemmy, är ungefär 20 cm lång och givetvis prickig.
Det hela gick väldigt hastigt och lustigt. Vi hittade en annons på torsdagen och tjejen som behövde sälja honom gjorde det akut för hon skulle flytta utomlands. Så redan på fredagen flyttade det in en liten gosse.
På torsdagskvällen var jag jättenervös och undrade vad vi hade gett oss in på. Jag vet absolut inget om ödlor! Men en leopardgecko ska tydligen vara en av de lättaste ödlorna att ta hand om när man är ovan. De är även lätta att få tama och sällskapliga.
Och jag måste säga att det inte har varit några problem. Han var redan handtam och han sitter snällt på axeln. Eller nåja, ganska snällt. Han har en tendens att trava omkring lite. Och i förrgår kissade han på husse. Det var inte dödspoppis.
Idag har han varit lite lustig faktiskt. Han har ett speciellt hörn som han bajsar i, och det är ju bra. Men idag har han sovit där med huvudet i bajset. Det måste vara en speciell ödlegrej som jag inte förstår.
Sen är det det där med matningen. Den delen har jag avsagt mig från. Han ska ha levande syrsor och dem vill jag inte ta i direkt. I´m not a big fan av små läskiga kryp.
Det hela rullar på bra måste jag säga och snart är det dax för en springtur i soffan igen. Inte för mig givetvis. För Lemmy. Han är ganska lik sin namme förresten!
Det hela gick väldigt hastigt och lustigt. Vi hittade en annons på torsdagen och tjejen som behövde sälja honom gjorde det akut för hon skulle flytta utomlands. Så redan på fredagen flyttade det in en liten gosse.
På torsdagskvällen var jag jättenervös och undrade vad vi hade gett oss in på. Jag vet absolut inget om ödlor! Men en leopardgecko ska tydligen vara en av de lättaste ödlorna att ta hand om när man är ovan. De är även lätta att få tama och sällskapliga.
Och jag måste säga att det inte har varit några problem. Han var redan handtam och han sitter snällt på axeln. Eller nåja, ganska snällt. Han har en tendens att trava omkring lite. Och i förrgår kissade han på husse. Det var inte dödspoppis.
Idag har han varit lite lustig faktiskt. Han har ett speciellt hörn som han bajsar i, och det är ju bra. Men idag har han sovit där med huvudet i bajset. Det måste vara en speciell ödlegrej som jag inte förstår.
Sen är det det där med matningen. Den delen har jag avsagt mig från. Han ska ha levande syrsor och dem vill jag inte ta i direkt. I´m not a big fan av små läskiga kryp.
Det hela rullar på bra måste jag säga och snart är det dax för en springtur i soffan igen. Inte för mig givetvis. För Lemmy. Han är ganska lik sin namme förresten!
Helig skit!
Jag har startat en blogg! Jag som är totalt anti sådana här modeflugor. Men jag blev så inspirerad av Razphutin att jag var tvungen. Ni som har tagit er tid att läsa hans inlägg gåsknullaren i gamlestaden fattar säkert vad jag menar. Tyvärr kommer det här antagligen inte att bli en lika rolig blogg, jag vet inte om jag kan vara lika dräpande och träffsäker i mina bitska komentarer.
Det här kommer inte att bli en modeblogg, en musikblogg eller en politisk blogg. Den kan bli lite av varje. Vi får följa inspirationen.
Just nu är något som verkligen intresserar mig den svenska läkarvården. Den borde intressera de flesta i det här landet. Nu vill jag inte få några tyckasyndom poäng här. Men jag har gått på antidepressiv medicin sedan strax innan min femtonde födelsedag. Det är snart elva år. Under dessa elva år har jag egentligen inte fått någon hjälp med att gå på djupet med problemet. Visst jag har gått och pratat med en psykolog ( som måste kvala in som den tråkigaste mäniskan jag mött ), varje gång jag frågade vad jag skulle göra åt ett problem så ryckte han på axlarna och sa " jag vet inte". Någonting som är värt att nämna är att psykiatrivården i västra götaland bara går ut på att stoppa i patienterna mediciner. Det finns ingen annan hjälp att få. Det här är inget jag hittar på, jag har hört det av en sjuksköterska som jag är bekant med. Hon säger själv att det är för jävligt! Det är bättre i andra delar av landet, men med det menar jag inte att det är bra, vården är fortfarande förbannat dålig.
Det finns inte pengar, det finns inte resurser för att prova nya grejer i vården. Folk är rädda och vill inte heller göra det. De tror inte på alternativa lösningar.
Min alternativa lösning trillad nästan rakt ner i knät på mig. Jag fick ett tips av Ladyfair om att gå till en akupunktör som hon går hos. Tipset gällde egentligen något helt annat än mina mediciner, men jag kom dit och blev nyfiken på det som Khosro, akupunktören, hade att säga. Han erbjöd sig att hjälpa mig att sluta med dem. Han sätter nålar i öronen främst, för att hjälpa kroppen att börja balansera sig och skapa de ämnen som jag har fått från medicinerna tidigare. Han har också berättat vilken mat som är bra att äta och fått mig att börja träna. På fem veckor har jag tagit bort en medicin av tre. Först tog jag bort 30 mg och kände inte ens av det. För exakt två veckor sedan tog jag bort de resterande 60 mg. Jag hade fruktansvärd abstinens i en vecka. Jag hade panikångest, gråtattacker, skrattattacker, skakningar i hela kroppen och svårt att äta plus en del annat. Det var riktigt jävla obehagligt, det kan jag försäkra.
Nu till anledningen att jag inte vill ha några tyckasyndom poäng. Jag mår skitbra! Efter en helvettes vecka så mår jag skitbra. Jag vet inte om jag har mått så här bra förut. Jag har i alla fall inte gjort det på åratal.
Så jag antar att det här är en del av det bloggen ska handla om. Hur man blir av med mediciner på ett relativt smärtfritt sätt mot läkares inrådan. Jag ska berätta hur det går. Oavsätt om det går bra eller dåligt.
Det här kommer inte att bli en modeblogg, en musikblogg eller en politisk blogg. Den kan bli lite av varje. Vi får följa inspirationen.
Just nu är något som verkligen intresserar mig den svenska läkarvården. Den borde intressera de flesta i det här landet. Nu vill jag inte få några tyckasyndom poäng här. Men jag har gått på antidepressiv medicin sedan strax innan min femtonde födelsedag. Det är snart elva år. Under dessa elva år har jag egentligen inte fått någon hjälp med att gå på djupet med problemet. Visst jag har gått och pratat med en psykolog ( som måste kvala in som den tråkigaste mäniskan jag mött ), varje gång jag frågade vad jag skulle göra åt ett problem så ryckte han på axlarna och sa " jag vet inte". Någonting som är värt att nämna är att psykiatrivården i västra götaland bara går ut på att stoppa i patienterna mediciner. Det finns ingen annan hjälp att få. Det här är inget jag hittar på, jag har hört det av en sjuksköterska som jag är bekant med. Hon säger själv att det är för jävligt! Det är bättre i andra delar av landet, men med det menar jag inte att det är bra, vården är fortfarande förbannat dålig.
Det finns inte pengar, det finns inte resurser för att prova nya grejer i vården. Folk är rädda och vill inte heller göra det. De tror inte på alternativa lösningar.
Min alternativa lösning trillad nästan rakt ner i knät på mig. Jag fick ett tips av Ladyfair om att gå till en akupunktör som hon går hos. Tipset gällde egentligen något helt annat än mina mediciner, men jag kom dit och blev nyfiken på det som Khosro, akupunktören, hade att säga. Han erbjöd sig att hjälpa mig att sluta med dem. Han sätter nålar i öronen främst, för att hjälpa kroppen att börja balansera sig och skapa de ämnen som jag har fått från medicinerna tidigare. Han har också berättat vilken mat som är bra att äta och fått mig att börja träna. På fem veckor har jag tagit bort en medicin av tre. Först tog jag bort 30 mg och kände inte ens av det. För exakt två veckor sedan tog jag bort de resterande 60 mg. Jag hade fruktansvärd abstinens i en vecka. Jag hade panikångest, gråtattacker, skrattattacker, skakningar i hela kroppen och svårt att äta plus en del annat. Det var riktigt jävla obehagligt, det kan jag försäkra.
Nu till anledningen att jag inte vill ha några tyckasyndom poäng. Jag mår skitbra! Efter en helvettes vecka så mår jag skitbra. Jag vet inte om jag har mått så här bra förut. Jag har i alla fall inte gjort det på åratal.
Så jag antar att det här är en del av det bloggen ska handla om. Hur man blir av med mediciner på ett relativt smärtfritt sätt mot läkares inrådan. Jag ska berätta hur det går. Oavsätt om det går bra eller dåligt.
Välkommen till min nya blogg!
Välkommen, välkommen! Skriver mera när det känns roligt.
